Min hälsoresa med två utmattningsdeppressioner från ung vuxen till 45 åring

Jag har hunnit med två diagnostiserade utmattningsdepressioner i mitt liv. Den ena fick jag redan innan jag fick barn. Det var många och stora förändringar på mitt arbete under lång tid och jag hamnade i en situation jag inte klarade av. Tillslut kunde jag inte gå utanför dörren vissa mornar. Kroppen sa ifrån och jag hade ingen aning om vad som hände med mig. Senare förstod jag att det var panikångestattacker jag fick. När jag väl lyckats ta mig utanför dörren och till jobbet tog jag ett samtal med min chef. Tur nog hade chefen just haft en bekant som gått in i väggen och symtomen jag beskrev stämde in exakt på chefens vän så jag fick direkt ett nummer till psykolog och iväg till företagshälsovården. Jag kom aldrig tillbaka till det jobbet. Det var ”så inte jag” och företagsklimatet stämde inte med mina grundvärderingar.

Duktigflickasyndrom

Eftersom jag fortfarande led av duktig flicka syndromet försökte jag få ihop mig själv med hjälp av psykoterapin som min chef skickat mig till plus att jag erbjöds en plats i en undersökning där jag fick kognitiv beteendeterapi i grupp. Det var inte tillåtet att köra två terapier parallellt men det var ingen som frågade och jag ville ju bli frisk snabbt. I psykoterapin tog jag upp kontakten med min mamma igen (jag bröt när jag var 18) och i gruppterapin fick jag en del verktyg. Och när försäkringskassan sa att det var dags att börja jobba sökte jag mig ut igen. Jag jobbade så pass länge att jag fick fastanställning och kunde skaffa barn. Så det gjorde vi. Då slapp jag ju pressa mig så mycket. Insikten var kanske inte så hög på den här tiden, och jag gjorde så gott jag kunde med det jag hade.

Familj

Livet rullade på och strax efter vårt första barn kom vårt nästa. I efterhand kan jag inte säga att jag hade återhämtat mig efter min sjukskrivning direkt. Och att bära barn, föda barn och nära dem är nog det tuffaste jobbet vi utsätter vår kropp för som kvinnor. Och jag var mycket ensam med barnen, pappan startade sitt företag samtidigt som jag födde vår son och sen fortsatte han bygga upp sitt företag vilket gjorde att han inte var hemma så mycket. När jag var gravid med vårt andra barn ville vi flytta ifrån Stockholm. Jag var less på stressen och ville ha en mer naturnära miljö för mina barn. Vi hade växt ur Hägerstensåsen.

Men att flytta hem mot Järnahållet kändes fortfarande för nära Stockholm. Så vi valde att flytta till min sambos hemtrakter norrut. Umeå kändes som en alldeles lagom stad så flyttlasset gick dit och jag födde vår dotter fyra månader efter vi slagit ner bopålarna. Ett år efter separerade vi. Så där stod jag 75 mil från min familj och mina vänner i en stad där jag hade få bekanta. Och därifrån fick jag bygga ett nytt liv.

Ekorrhjul med spinningeffekt

Under de här åren gick allt i ett, jag hade hand om barnen, jobbade, pluggade textil, genus och kulturentreprenörskap, startade företag, slutade äta animalier och blev vegetarian, startade ett konstnärskollektiv med tillhörande marknader, och försökte förverkliga mig själv. Ingenting funkade, för jag funkade inte. Men jag trodde att jag var tvungen, hur skulle jag annars överleva? Den här delen av mig själv skulle jag bara vilja hålla om och vagga, fy sjutton vad vilse jag var samtidigt som jag var benhård besluten om att jag skulle lyckas. För mig själv och mina barns skull känner jag stor sorg. Jag räckte inte till som mamma, även om jag försökte lägga all min kraft på barnen de veckorna de var hemma. Samtidigt som ekorrhjulet snurrade allt snabbare och livet sakta rann ur mig.

Insikten börjar sjunka in

Vid det här laget hade jag fått insikten om att jag behövde sakta ner, skala av. Hur skulle jag lyckas med det? Allt hade handlat om tillväxt fram till nu. Jag lyckades i alla fall skapa lite mera lugn med ett fast jobb och avvecklade mina ambitioner om eget företag. Jag hittade ett hus i skogen som jag kunde hyra och barnen skrek i alla fall inte rätt ut i protest. Min partner var stabil som ett ankare och nu kunde jag äntligen sänka axlarna och andas…

Rond 2

Då var det dags igen, jag hade skapat var en tillräckligt stabil grund för att kunna krascha vilket jag gjorde. Således blev jag sjukskriven för utmattningsdeppression igen. Tillbaka på företagshälsovården kunde jag bara kvittera att jag redan kunde alla knep de ville lära ut. Och efter några veckor upphörde mina samtal där. Det gjorde även min anställning. Det var det sista samtalet då även min chef deltog, då sa jag upp mig. Igen stämde inte företaget med mina grundvärderingar och framförallt, mina behov.

Även denna gång låg försäkringskassan på och höjde mina stressnivåer rejält. När jag blev erbjuden ett jobb på en antroposofisk dagverksamhet kände jag att var det någonstans jag kan läka samtidigt som jag arbetar så är det på en sådan arbetsplats.

Här och nu

Sagt och gjort. I skrivande stund har jag arbetat där i fem och ett halvt år. Och jag läker. Äntligen stämmer mina grundvärderingar med min arbetsplats. Miljön är utarbetad för läkning och jag kan äntligen vara mig själv fullt ut. Det är goda förutsättningar. Jag när mig själv på det kroppsliga planet genom att äta animalier igen, tänk att jag själv bidrog till att göra mig sjuk (!!), på det själsliga genom mitt arbete i den miljön och med de människor jag arbetar med och det andliga är en stor del i min vardag. Allt får plats och jag håller på att lära mig andas igen och jag kan njuta av min tillvaro. Det är stort för mig.

Vilka knep jag använder mig av för att må bra har jag delat i tidigare artiklar om mina rutiner del 1 och del 2 om du vill läsa vidare.