Invigning av Textil på Västerbottens museum

Så klipptes då banden till Västerbottens museums nya utställning Textil. Josefin Holmgren, butikschef för Röda Korsets secondhandbutiker höll i saxen och jag stod med fjärilar i magen. Tillsammans hade vi som uppdrag att inviga utställningen.

Utställningen

När vi väl fått med oss större delen av publiken började vi vår presentation av utställningen. Här syns det nästan på bilden att jag säger:

Här i det här fönstret ser vi olika typer av dräkter. Bland annat Västerbottensdräkten men också en Punkarmundering.

Vi funderade gemensamt med besökarna om en Punkutstyrsel inte kan vara en typ av folkdräkt. Även om en folkdräkt kännetecknas av tradition och bunden till en viss region. En Punkare är alltid en Punkare, inte bara till midsommar och på bröllop.

Vi gick in i utställningen. Förbi alla skåpen med fantastiska assessorer och hantverksglädje.

Den här hyllan kallar formgivaren Eva Hellerquist ”skaparglädje” och det kan vi hålla med om. Visst?

Fantastiska tyger i klara, vackra färger. Tänk vilken tur att en sådan skatt finns bevarad och att alla nu äntligen får ta del av den. Tidigare har allt legat magasinerat och bara visats för bokade grupper.

Kläder från förr

Vi stannade framför den stora klimatmontern med de snurrande klänningarna. Där påpekade jag för Josefin att det mest var kvinnokläder varpå Josefin berättade att historiskt sett har mannen och fattiga människor nött ut sina kläder.

Det var bara de rika som hade råd att klä upp sina kvinnor och de fick flera plagg och nötte inte lika hårt på sina kläder. Josefin menade att det ser vi mönster av än i dag. Män köper kläder och använder dem till de är slut.

Kvinnor kan till och med lämna in oanvända kläder (gärna då i väldigt små storlekar) till second hand-butikerna. Jag tyckte det var märkligt eftersom det var män som började använda klackskor på 1800-talet. Josefin kontrade att om vi ser på hela världen så använde 80% av männen kjol förr.

Vi ifrågasatte hur det kan komma sig att den här skatten legat i ett magasin i alla år. Jag funderade vidare på att det kan bero på de strukturer vi har i vårt samhälle. Kvinnor har generellt sätt inte lyfts lika som mannen och kläder och textilier ses som något kvinnligt och därför förminskas till
att vara någon typ av pyssel trots att det är riktigt avancerad ingenjörskonst att konstruera mönster eller gradera ett mönster för den delen. Men nu lyfts kvinnokraften och textilierna ut i ljuset. Vi har helt enkelt blivit mer medvetna.

Mangeln som så många kvinnor förr i tiden spenderade mycket av sin tid med.

Så pratade vi vidare om medvetenhet om våra resurser och hur vi använder dem idag. Hur det går att göra för att göra annorlunda. Att till exempel piffa till ett befintligt plagg med nya broderier eller en spets.

Verkstad mitt i utställningen

Och vilken möjlighet den här utställningen är för att skapa en större förståelse för textilier och kläder. Jag gav som exempel att odla morötter med ett barn. Så, vattna, gallra och slutligen skörda och äta. Då är hela kedjan och kroppen med, det blir en djupare förståelse helt enkelt. Och här går det att följa hela kedjan och prova själv!