Jorden och dess cykler, tankar vid odling

När jag vårsådde mina kryddor började jag fundera på det här med jorden. Jorden vi odlar i och brukar. Jag har en kompost hemma som jag fyller på dagligen med växtdelar från vårt kök. Det känns bra, som att min familj bidrar till jorden. Senare kommer vi kunna använda jorden som blir och då har vi ett eget litet kretslopp. För om vi tittar på det i stort så vet i tusan hur mycket vi gör för att jordens kretslopp kan rulla på. Det tar ju en stund och vi har så lite tid….

Vi har byggt vår kompost av lastpallar med ett litet tak över på ena delen för att hålla värmen. Under vintern har jag byggt upp sidorna med jordkockor och snö för att få den att hålla värmen ännu bättre. Sen kan vi vända högen till den andra delen.

Lite tid och sen handlar det handlar också om hur och vad du och jag väljer att äta. Om det är ekologiskt eller inte, närodlat eller fjärranlandodlat. Själv har jag ambitionen att i så lång utsträckning som möjligt handla ekologiskt och helst så nära som möjligt. Sen gör jag också fulval ibland, för att jag inte orkar eller för att det inte fanns eller för att det är så otroligt mycket billigare just där och då…. Även om det i längden blir rätt dyrt.

Jag tänker på när vi odlar själva, pysslar om jorden, kultiverar den tillför kompost eller vad som nu krävs. Ibland låter vi landet vila eller så växelodlar vi. Herregud, när jag bodde i stan vattnade jag grönskan på balkongen med mitt eget morgonkiss (utspätt med vatten). För vår och grödornas skull. Det tar sin lilla tid och energi. I utbyte får vi ett meningsfullt arbete och näringsrika grönsaker å frukter som hjälper oss bli starka både i kropp och själ.

Fast hur ser det ut med maten vi köper då. Det är här jag får lite kalla fötter. Jordbruket är industrialiserat idag. Jag ( och fler med mig) befarar att jorden blir mer och mer utarmad. I och med industrialiseringen och människans höga krav på att alltid allting ska finnas, tar vi till både det ena och andra fulknepet för att få jorden brukbar. Det finns ingen tid för moder jord att låta sin egen cykel rulla på. Då blir det olika typer av kemikalier som människan själv har hittat på för att ge näring, få bort ohyra och snabba på hela processen.

Då kommer min nästa fråga… Vad händer med näringsinnehållet? Och vilken energi ger vi vår kropp när vi äter? För jag tänker att det är likadant som med matlagning. Det brukar ju sägas så, att om du lagar mat med kärlek så smakar maten bättre (jag kan tex inte vispa grädde när jag är arg och sur, då skär den sig, varje gång). Så om vi då odlar utan en tanke på varken grönskan eller den som ska äta den, hur mycket näring får vi oss då? Bukfylla, javisst! Fast sen då? Vad ska våra celler återfuktas och förnyas av?

Tillbaka till min odling och mer närodlande tankar….

Det är sådana stora tankar som kommer när jag sätter de minstaste små frön som innehåller ett helt nytt liv. Jag tror på cyklerna som finns i naturen och jag tror de är viktiga för oss människor också. Jag tänker att vi mår bra av att följa dem. Utan press och hets, att vi ska prestera, eller komma först (störst, mest starkast).

Varje dag sprayar jag mina frön med vatten, kikar efter hur mycket de vuxit och pratar lite med dem. För varje skott som skjuter upp blir jag hänförd. Jag har lyckats ge dem möjligheterna till liv. Att jag sen ska äta upp dem berättar jag inte direkt. Vi tar det vart efter växterna och jag.