Att hänga en tavelvägg

Det här med att hänga en tavelvägg. En promenad förbi vårt köksfönster en mörk kväll visar upp min tavelvägg i ett varmt och mysigt sken från köket. Jag har fått en del kommentarer och jag tänkte berätta hur jag tänker kring hängningen, eller inte tänker…

Det här är alltså vår köksvägg ovanför matbordet. Som du ser finns det inte en enda rak linje. Jag har arbetat mycket med mig själv och mönster som begränsat mig, en av dem perfektion. Alltså hänger jag inte tavlorna efter en linje. Jo, ibland gör jag det. Det beror på, och det är här jag vill lyfta in känslan. Att gå ner i hjärt- och magtrakten. Vad klingar rätt i din mage?

Inte ens bilderna har ett tema. Inte mer än att det är bilder jag tycker om. En del i ram andra upptejpade eller bara nerstuckna i kanten på ramen runt en annan bild i väntan på en egen ram eller plats. Och det är lite så jag arbetar med mina egna tavelväggar, jag låter dem växa fram vart efter.

Annat är när jag inreder hos kunder. Här har jag gått efter samma princip som mitt kök, ingen rak kant. Fast tittar ni noga ser du att tavlorna har en tyngd mot mitten. De hålls ihop av varma jordnära färger och tavlorna ihop med kyrkbänken nedanför förstärker känslan av meditativ närvaro. Här har jag hängt tavlorna som fanns till förfogande och det är tänkt att även den här väggen ska kunna växa med tiden. Efter tavlorna följer två furudörrar som binder ihop tavelväggen på andra sidan dörrarna.

Här ser vi dock ett annat tema. Lite ljusare färger i blå toner. Och här finns det en rak linje, i överkant, fast den bryts av taket. Jag gillar sånt, mixat, stilbrott och något oväntat.

Den gröna tavlan som skymtar i den turkosa ramen är en affirmationstavla som jag gjorde 2010.