Tänk att mat fuckar så mycket med oss, mer än vad vi tror och vill erkänna
På ett av mina instagramkonton har det varit mycket matbilder i händelserna de senaste veckorna. Jag går på AIP det vill säga, Autoimmun paleokost. Och det efter bästa förmåga ska tilläggas. Jag är ingen expert utan gör så gott jag kan. Målet är att jag ska få koll på vad jag faktiskt tål och inte tål, eller klarar av att äta just nu. Samt att läka ut min tarm.
Mat och egot
Det är lustigt hur små och subtila symptomerna är. Irritation och depression är två ex. Huvudvärk och hosta en annan. Hittills upplever jag att hemorrojderna börjat krympa/försvinna och jag är inte lika svullen och längre. En annan intressant sak är att när jag är hungrig måste jag äta typ direkt annars känns det som att energin helt är slut, jämför med soppatorsk på en bil. Förr kunde jag gå grinig länge innan jag åt men ändå hålla mig upprätt. Det kan jag inte nu. Det kanske låter dåligt, men det känns bra med en så tydlig signal. Det gör mig bättre på att äta när jag behöver istället för att gå på tom tank som jag kunde göra förr.
En väldigt spännande upptäckt jag erfarit är att egot är så starkt kopplat till mat, alltså p å r i k t i g t. Jag har pratat om det i tidigare inlägg när jag varit sjuk och inte kunnat äta. Men nu är det alltså ännu tydligare. Jag upplever att det är så enkelt att missbruka mat (och allt annat vi väljer att stoppa i munnen) för det är så socialt vedertaget och lätt att ursäkta. Det är spännande att iaktta. Både hos mig själv och andra.
Kostar inte tillräckligt, vi vill smaka istället
Många har ju besvär, men de kanske bara stör lite grann, det funkar ju. Fast inte tillräckligt för att vilja göra en beteendeförändring. Istället så småklagar vi, bekräftar varandra i det och fortsätter unna oss. Ibland ensamma och ibland i grupp.
Det här står jag utanför nu. Jag har gjort likadant. Mycket av min vakna tid har gått åt till att tweaka och fixa med mat så jag också kan unna mig. Jag älskar att unna mig. Det gör jag ibland. Fast med andra saker än vad en vanlig svensson väljer att stoppa i munnen. Alla får ju såklart äta hur de känner att de behöver, jag dömer ingen. Jag tycker bara att det här är så sjukt intressant.
Gå mot strömmen
Och det är ingen lätt sak att helt bryta och gå emot strömmen. Fy fasiken alltså. Mat och läskande mat är ju
ö v e r a l l t. I media, i filmer i samtal, i affärerna. Jag måste ha fått hjälp av högre makter denna gång för det har gått förvånansvärt enkelt. Med det sagt så inte så enkelt ändå. Idag tex hade vi sommarfest på jobbet. Åhhh vad de andra fick god mat och marängtårta med grädde och jordgubbar. Jag fick peta av några jordgubbar, som inte var fy skam det heller. Men kaffet och tårtan såg såååå god ut. Att gå ut och äta är heller ingen lek. Klurigt blir det. Och min kosthållning passar ju inte in i någon annan specialkost. Ersättningsprodukter är inte min grej och alla specialkoster är full i konstigheter.
Som ett exempel, jag var iväg på utbildning och kunde inte påverka helt vilken mat jag kunde äta. Efter det fick jag flera symtom fast jag bara åt pyttelite fel. Så väl hemma igen var jag på extremt dåligt humör, hade abstinens, var låg och blommande hemorrojder. Så väntar jag bara på att jag känner mig tip top igen så ska jag prova återinföra några grejer. Jag är så tacksam att jag känner av kroppens signaler igen efter att större delen av livet försökt förtrycka dem. Tänk att vi själva är så bra på att förtrycka oss att vi inte ens behöver en förövare längre. Det är också spännande att fundera vidare kring.
Om du blev sugen på att kolla upp AIP hittar du allt du behöver på Paleoteket.